Home

Ja, jag erkänner.

Jag är en bromskloss för mig själv.

De senaste veckorna, eller till och med månaderna har jag har haft mycket tvivel över många saker. Bland annat mitt val av yrkesroll som PT. Tankarna har snurrat runt i huvudet; jag kan inte det här, passar nog inte som det heller….det finns så många som är mycket bättre än jag, yrket känns osäkert. Redan där så har jag ju skapat begränsningar för mig själv. Och jag funderar på varför det gått så dåligt att plugga….

Frågan är bara vad jag har för måttstock när jag jämför mig med andra PT:s? Jag kanske bara ska sluta jämföra mig så hårt med andra och se mina egna kvaliteter, det som är jag och som jag kan dela med mig av. Nej, jag är inte så bra på att göra träningsupplägg men det är ju någonting som kommer med erfarenhet. Nej, jag är inte så bra på kostupplägg, men det får väl också ge sig med tiden. Måste försöka fokusera på det jag är bra på. Hmm, om jag tvingar mig själv att tänka till lite angående positiva egenskaper hos mig själv så kommer jag fram till följande: Jag är social, har tålamod, är noggrann, tycker om att påverka och att påverkas, har humor som jag gärna delar med mig av, är empatisk och lyhörd som person. När jag räknar upp de här personliga egenskaperna så inser jag plötsligt att jag har massa bra kvaliteter som kommer hjälpa mig som PT. Tekniken har jag ju fått via PT School på ett fantastiskt sätt, nu måste jag bara förlita mig på den kunskapen och dela med mig av den. Man kan inte vara bra på allt, åtminstone inte till en början. 😉

Har även känt av tvivlen i min egen träning. Det händer för lite, jag är svag, jag borde utvecklats mer, hur ska jag kunna lära ut träning när jag inte lyckas bättre själv? Bara att ha tvivel på sig själv redan innan man går till gymet påverkar ju givetvis till väldigt stor del hur träningen blir. Tror faktiskt att ens neuromuskulära kapacitet påverkas jättemycket av sinnesstämningen man har. Om jag tror att jag kan lyfta vikten så är ju sannolikheten betydligt större att jag också gör det. Istället för att bara se sina svagheter och nästan klänga sig fast vid dem; gör någonting åt dem! Testa ett nytt upplägg, ha tålamod, och framför allt tro på dig själv. Det är någonting jag måste jobba på hela tiden; att tro på mig själv. Måste också lära mig att sätta rimliga mål, man kan inte förbättra allt på en gång, välj saker du vill prioritera och ta det efterhand.

Jag tror det kan vara positivt att tvivla ibland, bara det inte tar överhanden och styr ditt liv som det gjort för mig den senaste tiden. Om du tvivlar, testa att som jag tvinga fram dina positiva egenskaper ur gömmorna för att byta fokus! 🙂

20121205-201415.jpg

5 tankar om “Tror du på dig själv eller är du din egen bromskloss?”

  1. Oj vad jag känner igen mig i det du skriver Claes!
    Jag vill bara säga vad jag har för uppfattning om dig efter att ha haft förmånen att träffa dig på skolan och spenderat några timmar ihop: Jag ser dig som en otroligt trygg person och du är en fantastisk lättsam och rolig person. Du utstrålar glädje och är otroligt förtroendeingivande. Jag vet att du kommer bli en jätte bra PT för du KAN!!! 😀 Du inspirerar mig så keep on going 🙂

    Svara

  2. Claes, min bäste herre – tillika gode vän, du är bra. Du är bättre än bra. Du är en kärleks- och happyspridare. Varje gång jag har träffat går jag därifrån med ett leende på läpparna. Du har stor empati. Du utstrålar och levererar klokhet(er). Ditt lugn är smittsamt. Dessa är saker som för mig, och garanterat många andra, är viktigt. Och om du tänker på saken. De flesta som behöver PT-hjälp är nybörjare som kan typ ingenting. De behöver inte en ‘biffig’ väloljad bodybuilder som PT. Dom behöver någon som du. Någon som kan hjälpa dem igenom träningen med bra grundteknik och simpla program. Som de kanske kan ”identifiera sig med” (någon från jorden). Så ryck upp dig – och lev livet. För när man drar saker till sin spets – så är det viktigaste man har: a) sin hälsa b) sin glädje. Kram vännen

    Svara

Lämna en kommentar